Toni och jag

utan
famnar
inte alltid

inom
faller
svart ner

Min tolkning:

Min första tanke med inledningen var att "utan famnar - inte alltid" skulle kunna antyda en viss samhörighet med vissa i ens närhet under speciella stunder. Att man i normalfallet är ensam och utan den närhet som en famn symboliserar, men att man i vissa stunder trots allt kan skönja en gemenskap, kanske med vänner eller bara ytligt bekanta. Fortsättningen "inom faller - svart ner" tolkade jag från början som att trots att dessa famnar finns i ens närhet så söker man sig inåt för att finna sig själv. Att det endast är i möten med andra som man på riktigt kan upptäcka sig själv och vem man är. Att falla ner i det svarta tycker inte jag behöver betyda något negativt, som man kanske först tolkar det, utan tvärtom kan det svarta symboliserar lugn, frid, nattens ro, och kanske även i förlängningen de ljusglimtar som finns i mörkret, de stjärnor som lyser upp natthimmelen. Att då falla ner i det svarta skulle kunna betyda att man utforskar sitt inre lugn och ser med tillfredsställelse på den gemenskap det ger att vara nära andra, de stunder av närhet som antyds i första stycket.

Samtidigt, när jag funderat vidare på första stycket så kan jag se en viss frustration om man delar upp det som "utan - famnar inte alltid", vilket då skulle kunna antyda saknad och längtan efter någon/någon. Att man är just "utan" något som man eftersträvar, och att frustrationen kommer till uttryck i att man inte alltid har något att famna. Att längtan efter detta man saknar visar sig i bristande gemenskap med omgivningen.

Vidare, om man läser "utan famnar inte - alltid", så kan man ju tvärtom skönja en bakvänd antydan att man alltid har gemenskap, kanske en vilsen samhörighet, en ytlig bekantskap som inte tar djupare form. Att t ex vänskap inte utvecklas till något djupare utan hela tiden hålls på en social konversationsnivå. "Inom faller svart ner" skulle då kunna tolkas som att det är något, inte en själv, som faller inom en. Kanske ett uttryck för frustrationen över längtan, att saknaden faller och blir djupare inom en.  Det svarta skulle ju då annars även kunna vara ens eget inre lugn som faller inom en, så att man när det faller finner sig själv och vem man är.

Läser man det som "Inom - faller svart ner" skulle ju kunna betyda att ens inre, det vi inte kan ta på, ens personlighet, minnen och tankar, fyller upp ens inre så att det känns som att man sjunker djupare ner i grubblerier. Att man faller i sitt eget inre, ens egna mörkare tankar.

Jag tycker att man kan tolka orden annorlunda beroende på läsarens egen sinnesstämning och erfarenheter.

Hmm... en ganska lång analys av åtta små ord... Kommentera gärna... :-)