Toni och jag

Ber än en gång om ursäkt för att jag är så slarvig med att skriva i bloggen, men ni vet hur det är. Dagarna springer fortare än man önskar, det är mest måndagar o fredagar tycker jag...

Nåväl, tänkte fylla på lite i textförrådet med en oerhört stark och smärtsam låt som släpptes på skivan Louise och kärleken. Låten handlar om en man som genom ett fönster iakttar sin forna kärlek umgås med en annan man. Toni lyckas så starkt och smärtsamt få fram precis den känslan man kan tänka sig infinner sig. Usch, så fruktansvärt stark och dramatisk sång så man nästan blir lite tårig. Nåväl, så här går texten:

Droppar av stearin

När jag gick förbi ditt hus då var det natt
och dimma över stan
Jag stod där länge och jag hörde ert skratt
som från två lekande barn
Ett ljus brann i ett fönster
föll droppar utav stearin
Era kroppar dom gjorde mönster
mot en ljusblå gardin

Jag ville skrika, skjuta o slå
Men min strupe röjde ingenting
När morgonen kom så bär de spåren bort
Ett par fimpar, gyllene ring

Nu är det månader, snart ett år
Sen vi skildes du och jag
Ute här på gatan där doftar det vår
Kanske är jag något mindre svag
Ute på gatan doftar det vår
och kvinnorna fäster blommor i sitt hår,
i sitt hår


Den extrema frustrationen när han sjunger "Era kroppar dom gjorde mönster
mot en ljusblå gardin" är nog något av det starkaste jag hört... Jäklar, vilken emotionell pärs... Starkt, jobbigt, men fantastiskt bra! :-)