Hjärtat slår väntar på, igen...

Filmat av Gudrun Lindfors från spelningen med Toni Holgersson och Andreas Söderström i Rosehills växthus i Ljusdal 3 oktober 2009.


Missa inte detta!

Toni Holgersson spelar live på Birkagården, Karlbergsvägen 86 i Stockholm på annandagen 26/12.


Intervju i Länstidningen Södertälje


Foto: Mats Andersson


Toni blickar bort från sina mörka år

Blicken är lite sorgsen. Texterna likaså.
Men Toni Holgersson, 43, blickar framåt. Som en nykter och drogfri artist.

Relaterat

Toni avslutar den korta spelningen hos IOGT-NTO i Södertälje ödmjukt:
– Tack för att jag fick komma hit. Nästa gång blir det fler låtar, men jag håller bara
i sex sju låtar själv med gitarr så här.

Att komma hem till sin gamla hemstad Södertälje och göra en spelning hos nykterhetsrörelsen kändes bra för Toni. Han passade först på att hälsa på sin pappa och träffade sedan några gamla vänner i publiken.

Spelningen var kort, men väldigt känslofylld. De fina, oftast lite sorgsna texterna,
berörde. Inte minst de som själva har eller har haft de problem Toni berättar om. Många snyftade till, något som dock inte Toni uppfattade i sin blundande pose under den
karaktäristiska kepsen.
– IOGT-NTO verkar ha förändrats. Nu är det inte bara förbud, utan de verkar hjälpa också. För även om jag är gammal missbrukare har jag inget emot alkohol, egent-
ligen.

Den första comebacken, efter de tio mörka missbrukaråren, innebar två skivor 2005–2006.
– Men jag snubblade till igen, säger han och tittar upp lite sorgset med de bruna
snälla ögonen.

Han sitter avslappnad i en soffa med kofta och scarf, manchesterbyxor och grova skor. Han är lite svettig efter spelningen och han har tagit av sig kepsen. 43 år gammal, lite tunnhårig och ärlig.

På den något klumpigt formulerade frågan hur han titulerar sig, glimtar en sarkastisk Toni fram:
– Om jag fortfarande kallar mig pundare? ställer han som motfråga till min undran som egentligen handlade om han är trubadur, låtskrivare eller artist.

Han är inte rädd för att prata om sina mörka år. Verkar inte heller söka medlidande.
Efter en strulig tonårstid i Stockholm hamnade Toni i Södertälje på 80-talet. Här började han spela, han hade ett band, Månbröder, med bland andra Johan Boding, och det var när han bodde här som hans första, kritikerrosade, skivor kom ut.

Men hans missbruksproblem blev värre och mellan 1994 och 2005 var det tyst om Toni Holgersson, han som ansågs vara den nye Ulf Lundell inom svensk musik.
– Det gäller att inte ha ett för tråkigt liv, då halkar man dit. Man måste fylla livet med något annat. Jag var hemlös under många år och pundade dygnet runt. Då gick det inte att skriva musik eller att uppträda. Det tar liksom ett liv att skaffa sig ett liv och nu har jag gjort ett val, antingen eller.

Nu har han ett nytt skivkontrakt, och i vinter ska skivan produceras. Och han titulerar sig helst sångare/låtskrivare. Och före detta missbrukare.
– Det är lite speciellt att min son Dante, som är musiker, ska producera plattan. Vi har fått en bra relation nu och det känns som om cirkeln är sluten.

En av sångerna, som handlar om avsked i det lilla barnets ögon, om bilresan mellan
de skilda föräldrarna, presenterade han så här:
– Min pappa flyttade hit till Södertälje, så jag var här nån helg då och då. 20 år senare var det samma sak för min egen son. Han fick träffa sin pappa på helgerna.
”Långt ifrån väntan på pappas bil, långt ifrån söndag och fyra tysta mil”.
– Jag spelade en låt hemma hos pappa innan jag kom hit. Han sa att det lät bra.

Plattan ska släppas i vår och efter det ser Toni fram emot en sommar med många gig.
Och då räknar han med att ha ackompanjemang av en gitarrist, så han kan koncentrera sig på låtarna och texterna.
– Jag gillar att komma ut och spela, det är mitt jobb, och jag har inga problem med att uppträda i krogmiljöer.

Han har låtarna till nya skivan färdiga, låtar han skrivit i ensamhet och stillhet. Några är skrivna när han satt häktad.
– Det blev rätt bra där på Kronoberg. För att jag ska kunna skriva måste jag först hitta en ådra och sen måste jag koppla bort allt annat för att kunna fokusera. Då var finkan bra, gott om tid – inget som störde.

På frågan om han aldrig funderat på att skriva poesi skakar han bara på huvudet.
– Det är krångligt nog som det är. Numer kan det ta flera veckor att skriva en låt, förr kunde jag skriva ett par på en kväll.


Jalmar Carlson
jalmar.carlson@lt.se


Inga sånger tar dom döda tillbaks

Toni Holgersson och Andreas Söderström i växthuset på Rosehills trädgård i Ljusdal 3 oktober 2009.



Stort tack till Grudrun Lindfors för fint filmande!

RSS 2.0