Drömmer och faller
Från skivan Lyckliga slut (1994) hämtar jag nästa text:
Drömmer och faller
Det här är kärlek, säger hon tyst
Det här är en nattflykt, säger jag, och du vill bara bli kysst
Det här är vackert, det är som att brinna ut
Det här är som nattguld, säger hon, låt det aldrig ta slut
Vi drömmer, vi drömmer
vi faller, vi faller
Vi behöver nåt
som tar oss bort
men vi drömmer, vi drömmer
vi faller, vi faller
och vi behöver nåt
som tar oss bort
Jag har levt på krogar och på bänkar i stan
Jag har tröstats av dessa damer som undrat,
hur man har haft det som barn
och jag har spelat alla spel på en skälvande mark
Men ni har väl aldrig sett min dotter leka saga i en park
Jag drömmer, jag drömmer
Jag faller, jag faller
och jag behöver nåt
som tar mig bort
Jag drömmer, jag drömmer
jag faller, jag faller
och jag behöver nåt
Nåt som tar mig bort
Om du spelar din roll nu, så spelar jag min
Om du är min saknad då låtsas vi att jag är din
Om du inte vill veta så fråga inte nåt
för jag blir snart en annan, ja, sekunden efter att du har gått
Jag drömmer, jag drömmer
jag faller, jag faller
och jag behöver nåt
Nåt som tar mig bort
Jag drömmer, jag drömmer
jag faller, jag faller
och jag behöver nåt
Ja, nåt som tar mig bort
Låt mig drömma drömmar
och låt mig falla, falla
för jag behöver nåt
Ja, nånting som tar mig bort
Man blir ju onekligen nyfiken på vad storyn med Tonis dotter är.
Förresten, är det bara jag som tycker att "Lyckliga slut" är Tonis kanske bästa skiva som helhet betraktat?
Trampe: Ja, jag har inte velat fråga nåt om det, jag känner att det är lite för privat.
Lyckliga slut är en av hans allra bästa skivor, i mitt tycke betydligt bättre än Blå andetag, men Toni själv har ju inte den uppfattningen. Jag tror att den nya skivan kommer att bli hans allra bästa, men innan jag hört alla låtar från den så håller jag fortfarande debutalbumet allra högst som helhet betraktad, även om det finns några spår där som inte håller riktigt högsta klass. Sen finns det ju extremt bra låtar även på dom andra skivorna, så det är en svår gradering. :-)
Samma här, jag tycker också det är lite för privat, så jag har inte heller velat fråga om det.
Den är nog min favorit än så länge i alla fall. Blå Andetag har flera fina låtar, men några andra känns mer som trötta upprepningar, och produktionen känns lite väl plastig och daterad ibland. Lyckliga slut är en betydligt starkare helhet. Debuten var det för länge sen jag hörde för att jag ska kunna kommentera det.
