Intervju från Kulturbloggen.com
För en vecka sedan publicerades följande intervju på KULTURBLOGGEN:
När vi en solig dag träffar Toni Holgersson på båten M/S Gerda i Stockholm bär han en keps han köpt för 800 kr på Hattbaren. Tiden har går snabbt. För bara några år sedan var han hemlös och uträknad. Nu är han aktuell med sin kanske vackraste skiva hittills, Ibland kallar jag det kärlek, och har återigen råd att köpa kepsar från Hattbaren.
Tonis son Dante verkar ha varit en viktig katalysator. Dels har han producerat nya skivan – men det var även han som introducerade Toni för gitarristen Andreas Söderström.
Vad tycker du om all uppmärksamhet kring din comeback?
Det är bra med uppmärksamhet när man lagt ned så mycket arbete på något men tråkigt att det blir så mycket fokus på missbruket. När jag släppte min första skiva 1989 citerade jag en av Majakovskijs dikter och de kommande fem åren beskrevs jag hela tiden som som en romantiker. Nu handlar det bara om missbruket. Det gör mig väl till en romantisk före detta knarkare.
Hur var det att arbeta tillsammans med din son på nya skivan?
Det var häftigt. Vi började med att skriva och spela in en massa demos tillsammans. Eftersom vi hade en gemensam målbild arbetade vi hela tiden i samma riktning. Om vi hade olika idéer var det bara att, som i en bilkö, turas om vems idé vi testade först.
Tycker du det är viktigt att dina skivor utgör en helhet och inte bara är en samling låtar?
Det är roligt när en skiva känns som en helhet men det är inget jag medvetet strävar efter. Jag sitter inte och skriver låtar, som på ett jobb, mellan nio och fem utan när det känns angeläget. Vad som känns angeläget inom en viss tidsram är ofta samma saker.
Finns det några återkommande teman på din nya skiva?
Längtan efter det jag ibland kallar kärlek.
Vilken låt är du stoltast över att ha skrivit?
Ingen speciell. Det är ett gäng låtar som ligger mig varmt om hjärtat – en del som jag fortfarande spelar efter tjugo års tid. De nyare låtarna rör sig i samma trakter som ens tankar men när man sjunger de äldre flyttas man tillbaka i tiden.
Du åker på en turné i sommar som fortsätter ända in i hösten. Hur förbereder du dig inför en såpass lång turné?
Jag tycker att vi redan nu håller en nivå som är fullt duglig för en turnépremiär. Sedan gäller det att hålla den nivån under resans gång. Under vissa perioder har vi uppehåll, då får vi ses och spela igenom låtarna. När schemat är tätare kommer vi spela upp oss till outforskade höjder.
