Toni och jag

Från senaste skivan Ibland kallar jag det kärlek, som släpps på onsdag nästa vecka, kommer här texten till den fantastiska avslutningslåten Parken.


Parken

I parken under trädet vid bänken
Jag tänder, hon tar ett bloss
Natten är en kista av ebenholtz
Inuti och runt omkring oss
Jag är tacksam för mina vänner
Dom jag har och dom jag sett gå
Att man aldrig vet vad som händer
Jag har älskat det så

Zigenerskan blundar, drömmer och spår
Dörrar öppnas mellan dagar och år
Allt läggs i din hand för att tas därifrån
En sanning närmar sig inifrån
Och en utifrån

Jag sitter här mitt i livet
I det som varit och det som är
Bland sånger och och sånt som blev skrivet
Knappt jag minns att jag varit där
Någon går genom rummet
Nån som vet vem jag är
Och jag har väntar länge
Väntat så länge på det

Zigenerskan blundar...

Jag har en dotter vid kusten
Jag har aldrig hållit hennes hand
Det var länge sen hon slutade vänta
På dom båtar som går in mot land
Finns det nånting jag kan säga
Så låt det bli sagt
Allt jag borde gjort
Allt som låg i min makt

Zigenerskan blundar...