Toni och jag

Från Östran: 

Att det mörka kan vara så vackert. Att sånger om ett trasigt liv, om missbruk och att vara utslagen kan bli så bedårande fint.

Ja det krävs naturligtvis något alldeles speciellt till det. Som Toni Holgerssons känslighet. Hans poetiska sinne och hans förmåga att sjunga med djupast tänkbara närvaro.

Toni Holgersson

Ibland Kallar Jag Det Kärlek

(Amigo)

 

Det här är en skiva som varit efterlängtad av många. Toni har tagit sig tillbaka till livescenen och varit ute och spelat en del live under något år. Nästa vecka släpps den här plattan som är riktigt riktigt bra.

Fylld med ömsinta vackra skildringar av ett liv som inte alltid varit så vackert. Skört och sårbart. Med Tonis personliga röst. Närvaro och känslighet. En röst som tränger in i och under huden. Med hans känsla för orden. Att kunna skapa vacker poesi om att gå vilse i livet och inte kunna ta sig tillbaks.

Det är avskalat utan att det för den skull låter tunt. Gjort så att instrumenteringen förstärker och effektiviserar låtarna. Där själva sångerna, orden och rösten ställs i fokus.

Och Så Går Dessa Dagar.

En vacker sång om just att dagarna bara går och rinner iväg. Allt bara flyter på utan att man hinner eller förmår göra någonting. Inte får fart att göra det man tänkte. "så går dessa dagar, dom går utan dej och mej".

Gunnar Bergstens barytonsax lyfter snyggt och Anna Maria Espinosas röst fungerar utmärkt ihop med Tonis. Kombinationen blir väldigt vacker, känslig och stark.

 

Ibland Kallar Jag Det Kärlek

Bilder ur det liv Toni och hans kära levde. Så känsligt och betagande. Snyggt och effektivt i arrangemang och produktion.

 

Som Jag Minns

Har ett försiktigt piano som lyfter fram musiken utan att tränga sig på. Och så kommer en snyggt klingande gitarr och bryter snyggt och effektfullt.

 

Valentine

En ståtlig sång om att ligga på ett rum på en vårdinstitution. Tristessen. Livet Går i snigelfart. "Men hjärtat slår, väntar på, någonting att vänta på".

 

Allt Jag Håller Av

Är ännu en pärla som besjunger minnesbilder av livskamraten genom det destruktiva livet med drogberoende och missbruk.

 

Det är en återhållsam men ändå påträngande musik. Ibland är det väldigt påtagligt hur de egentligen så sparsmakade arrangemangen effektivt rör sig framåt. Som hur gitarren ställs mot klaviaturen i Brev Till Resandeflicka.

Det är en annorlunda produktion och ljudbild mot tidigare Holgerssonplattor. Men det betyder inte att det låter så väldigt annorlunda. De som gillar Toni Holgersson sedan tidigare kommer känna igen sig. Det är ändå hans speciella poesi, hans säregna röst, den starka närvaron i hans sätt att sjunga som står i förgrunden.

Efter att ha lyssnat på den här plattan ett dussin gånger minst känns det bara allt starkare. I nuläget tycker jag detta möjligen är Tonis bästa skiva någonsin.



Tommy Granlund