Efter din himmel

Från skivan Ibland kallar jag det kärlek från 2010.








Efter din himmel

Efter din himmel
Dimman i min hand
Smaken av svindel
När vi luta oss fram

Stjärnor och vägar
Där älskande går
Räkningen i fickan
Precis som igår

En dag gick jag bland rosor
En dag bland sten
En dag gick jag för nära
Föll i ett sken

Stjärnor och vägar
Där älskande går
Räkningen i fickan
Inte ett öre mer än igår
 
 
Det spelar ingen roll
Denna sommarkväll
Bland bänkarnas sorl
Och hundarnas skäll
 
Sånt som jag undrat
Saker jag fann
Gjort mig av med det mesta
Det föll ur min hand

Jag sätter mig i trappan
Låter dom gå förbi
Kostymer och klänningar
Ingenting i

Lyssnar efter din himmel
Väger dimman i min hand
Saknar smaken av svindel
När vi luta oss fram

Stjärnor och vägar 
Där älskande går
Räkningen i fickan
Inte ett öre mer än igår







Cigarett i handen

Cigarett i handen, live från Söderport, Kalmar 20120518 

 
 
 

Ny singel

Senaste singeln, Blå moln (över Stockholm)

Skivan "Sentimentalsjukhuset" släpps den 19:e september 2012. Håll utkik!






Gilla gärna Toni Holgerssons officiella Facebook-sida.





 

...










Recension av spelningen i Kackelstugan, Öland





SPEL AV ALLRA HÖGSTA KLASS



KALMAR 


Publicerad 100802 09:07
.



Det är väl inte utan att Toni Holgersson förväntas göra riktigt bra ifrån sig så fort han finns på scen. Och det har blivit en del spelningar senaste året.


På fredagskvällen spelade Toni Holgerson på Kackelstugan och det blev en utsökt spelning. Ett par timmar av allra högsta klass.


Inga Sånger Tar Dom Döda Tillbaka ljuder som inledning. Och det är väldigt bra redan från start. Toni sjunger som bara han kan. Känslorna laddar genom sångerna under hela spelningen.


Alla de vackra texterna om längtan, längtar efter något eller längtan bort någon annanstans träffar rakt in i medvetandet. Och Toni är lite smårolig i kommentarerna mellan låtarna.


"Vi lämnar det mörka första setet för något ännu mörkare" säger Toni och slår an känsloläget. Det skulle kunnat bli rena depressionen men så är definitivt inte fallet.



Stark nerv


Som han sjunger. Sådan stark nerv och känslighet i Tonis röst och gitarrspelet från Andreas Söderström är så snyggt, försiktigt och delikat.


Allt det där som brukar användas som positiva värdeord. Nerv, värme, intimitet, känsligt. Allt är ord som förefaller vara skapade just för att beskriva Toni Holgerssons sätt att sjunga.


De mörka texterna som han förvandlar till vacker poesi med en röst som tränger in i märg och själ.


Lyriskt gitarrspel


Och Andreas Söderström med sitt finstämda lyriska gitarrspel. Så sparsmakat, melodiskt och elegant. Hans gitarrspel förgyller varenda låt och det är en stor njutning att lyssna även på gitarren i varje moment. Hans bara finns där, tar ingen plats, spelar inte för att märkas men hans läckra gitarrspel fångar uppmärksamheten mest hela tiden.


Det är vackert och känsligt på ett sätt som man sällan får höra.


Har ni inte sett Toni Holgersson på en scen bör ta chansen så fort möjligheten ges.



  Tommy Granlund




Publicerad i Östran 20100802







Gammalt tidningsurklipp








Toni "Elvis" Holgersson! :-)

Tack till Anette Ingemarsson för djupt grävande i arkivet.







...









Visfestivalen



Toni gjorde ett mycket starkt och fint framträdande på Visfestivalen i Västervik i torsdags.

Recension finns bland annat att läsa HÄR.




Foto Ann Ek










Intervju i Aftonbladet/Wendela

Normal text Stor text Extra stor text





Foto: CAROLINA BYRMO



Från missbruk till mästerverk


Toni Holgersson om sin kamp mot missbruket


Många som haft ett tungt missbruk bakom sig vänder sig till Gud. Toni Holgersson gjorde inte det. Han var ju frälst redan som tioåring, av Elvis Presley. Senare av missbruket i sig. Musik och missbruk har slagits om hans uppmärksamhet.


Det har varit en tuff match i över 30 år. Musiken vann.

Tore Börjesson



För att köpa och läsa hela artikeln (för att Aftonbladet kräver inloggning samt 3 spänn för att man ska få ta del av hela artikeln) KLICKA HÄR.






...








Intervju från Kulturbloggen.com




För en vecka sedan publicerades följande intervju på KULTURBLOGGEN:





När vi en solig dag träffar Toni Holgersson på båten M/S Gerda i Stockholm bär han en keps han köpt för 800 kr på Hattbaren. Tiden har går snabbt. För bara några år sedan var han hemlös och uträknad. Nu är han aktuell med sin kanske vackraste skiva hittills, Ibland kallar jag det kärlek, och har återigen råd att köpa kepsar från Hattbaren.

Tonis son Dante verkar ha varit en viktig katalysator. Dels har han producerat nya skivan – men det var även han som introducerade Toni för gitarristen Andreas Söderström.


Vad tycker du om all uppmärksamhet kring din comeback?

Det är bra med uppmärksamhet när man lagt ned så mycket arbete på något men tråkigt att det blir så mycket fokus på missbruket. När jag släppte min första skiva 1989 citerade jag en av Majakovskijs dikter och de kommande fem åren beskrevs jag hela tiden som som en romantiker. Nu handlar det bara om missbruket. Det gör mig väl till en romantisk före detta knarkare.


Hur var det att arbeta tillsammans med din son på nya skivan?

Det var häftigt. Vi började med att skriva och spela in en massa demos tillsammans. Eftersom vi hade en gemensam målbild arbetade vi hela tiden i samma riktning. Om vi hade olika idéer var det bara att, som i en bilkö, turas om vems idé vi testade först.


Tycker du det är viktigt att dina skivor utgör en helhet och inte bara är en samling låtar?

Det är roligt när en skiva känns som en helhet men det är inget jag medvetet strävar efter. Jag sitter inte och skriver låtar, som på ett jobb, mellan nio och fem utan när det känns angeläget. Vad som känns angeläget inom en viss tidsram är ofta samma saker.


Finns det några återkommande teman på din nya skiva?

Längtan efter det jag ibland kallar kärlek.


Vilken låt är du stoltast över att ha skrivit?

Ingen speciell. Det är ett gäng låtar som ligger mig varmt om hjärtat – en del som jag fortfarande spelar efter tjugo års tid. De nyare låtarna rör sig i samma trakter som ens tankar men när man sjunger de äldre flyttas man tillbaka i tiden.


Du åker på en turné i sommar som fortsätter ända in i hösten. Hur förbereder du dig inför en såpass lång turné?

Jag tycker att vi redan nu håller en nivå som är fullt duglig för en turnépremiär. Sedan gäller det att hålla den nivån under resans gång. Under vissa perioder har vi uppehåll, då får vi ses och spela igenom låtarna. När schemat är tätare kommer vi spela upp oss till outforskade höjder.





Gammalt pressfoto




Pressbild fran MNW 1989

Foto: Anders Löwdin









Ännu en recension...



Den här gången från hemsidan www.nyaskivor.se:


Betyg: 4 / 5

Förhoppningsvis behöver inte Toni Holgersson någon närmare presentation, hans album från 90-talet borde vara tillräckligt för att folk ska veta vem han är. Nu är han tillbaka efter många års tystnad på grund av drogmissbruk och hemlöshet. Både SVTs och TV4s nyhetsprogram har gjort små reportage om hans comeback, men man valde att lägga det stora fokuset på att Toni har tagit sig ur missbruket och hemlösheten. Däremot valde man inte att göra ett kulturreportage och ta upp hans nya musik (den hördes lite i bakgrunden, i något av reportagen vill jag minnas), vilket är synd eftersom det är både Holgersson och hans musik värd.

Holgersson har lyckats att locka till sig ett par mycket intressanta gästartister som gör att skivan lyfts ytterligare ett snäpp. Anna Maria Espinosa gästar på ett par spår och hjälper till att göra låten ”Och så går dessa dagar” till att bli skivans absolut vassaste spår. Markus Krunegård gästsjunger på ett spår medans Martin ”Jag är med på nästan alla svenska skivor” Hederos lirar fiol och klaviatur hela skivan igenom.

Med tanke på vad Holgersson har tagit sig igenom skulle man kanske kunna vänta sig totalt nattsvarta texter, så är inte fallet. Visserligen är texterna mörka och personliga men de har samtidigt ett ljus och förmedlar ett hopp om något bättre. Musiken är långt ifrån enformig utan ger lyriken liv samtidigt som det utmanar hörseln med små fina finesser och utspel som gör lyssningen till något spännande varje gång.

”Ibland kallar jag det kärlek” är en fullt värdig comeback som är bra mycket bättre än vad jag någonsin kunde ha hoppats på, den når inte riktigt upp i samma klass som ”Zigenaren i Månen” (från 1991) som är en personlig favorit men den är bra mycket bättre än 1993 års ”Blåa Andetag”. Hela skivan är intressant och bra. Mina favoritlåtar i skrivande stund är ”Ibland kallar jag det kärlek”, ”Och så går dessa dagar” och ”Parken”.

Lars Svantesson



Från Nyhetsmorgon i TV4



Dagen efter releasen...






Från Nyheterna i TV4







Lite mera reklam...







Krönika i Aftonbladet av Fredrik Virtanen


Levde som hemlös Låtskrivaren Toni Holgersson är tillbaka på
Levde som hemlös Låtskrivaren Toni Holgersson är tillbaka på riktigt med nya plattan, ”Ibland kallar jag det kärlek”. ”Skivan är stark och djup som skärgårdshavet – det kan man inte säga om många skivor”, skriver Fredrik Virtanen.


Comeback – efter heroinet



FJÄLLBACKA. Sitter i stiltje vid havet under det mäktiga Vette-berget på Ingrid Bergmans torg med utsikt mot Kråkholmen i det paradisiska gamla fiskelägret Fjällbacka i Bohuslän och läser irriterat New York Times recension av den sista Stieg Larsson-deckaren samtidigt som jag lyssnar på ex-heroinisten Toni Holgerssons nya cd.

Jo, det är mycket på en gång.

Jag dricker även kaffe från restaurang Bryggan. Ackes korvkiosk är öppen eftersom det är helg, järnhandeln också,liksom Lilla Beriths året-runt-öppna pizzeria och Stora Hotellet uppåt backen. En större samling norskar är på väg för att fira bröllop här i majsolen.


Toni Holgersson från Södertälje var stor när jag var barn. Han peakade 1990 med ”Louise och kärleken”, en hjärtskärande vispoetisk uppgörelse med förlorad kärlek. 1995 var han över.

Ibland såg jag honom på Stockholms gator, han släpade på en trasig cykel eller kanske en gammal hink. Han var hemlös. Heroin, visade det sig. Toni blev dödförklarad på internet men vem blir inte det.

Nya cd:n, producerad av hans son Dante Kinnunen och med stödsång av Anna Maria Espinosa och Markus Krunegård, är hans riktiga comeback.

Holgersson, 44, är frisk nu och åtminstone halva skivan är lika stark och djup som det här skärgårdshavet jag kisar mot. Det kan man inte säga om många skivor.

 

Och i New York Times skriver Michiko Kakutani om ”Millenniumtrilogin” att ”Sweden in these books is not the shiny, clean utopia where everyone drives Volvos, shops at Ikea and listens to Abba, but a noirish place where the dark emotions of Bergman and Strindberg reign”.

Alltid samma platta dravel. Antingen är vi en nation av poänglöst rentvättad medelklass som tar Volvon till Ikea eller så är vi lyxdeppiga borgare i svartvitt.

I Fjällbacka sjunger en begravningstrubadur Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” och fiskargubbarna får, nu när hummersäsongen är över, inrikta sig på havskräftor eftersom räkor kräver rejäla trålare, bara mark-ägarna har rätt till ostronen och torsk... tja torsk är ett känsligt ämne men lika många som förr är de inte.

På somrarna invaderas Fjällbacka av tiotusentals sommarstugeseglare men i maj är det ännu vintersäsong, cirka 1?000 personer bor här året runt, det är en fiskeby där ingenting särskilt händer, sannerligen inga mord som i Camilla Läckbergs fjällbackadeckare. Men det är gediget, bländande vackert och äkta.


Äkta. Som Toni Holgersson och hans fina nya cd ”Ibland kallar jag det kärlek”. Gediget trä. Medan Stieg Larssons förhöjda dysterhet och New York Times utopiska blajversion av vårt land är billig fanér som döljer det riktiga Sverige – som gudskelov rymmer både hemlösa heroinister och ljuvliga havspärlor.



Fredrik Virtanen, Aftonbladet 20100524




Recension i Meny


Toni Holgersson:
 
Ibland kallar jag det kärlek


(Amigo/Bonnier Amigo)


Relaterat


ROCK/VISA.
De flesta kan förmodligen historien om Toni Holgerssons uppgång och fall. Om drogerna och hemlösheten. Men i och med ”Ibland kallar jag det kärlek”, kan man skriva till återuppståndelse efter det där fallet.
Även om de största låtarna fortfarande skrevs därborta på 90-talet, när Toni Holgersson var en firad Svensktoppsstjärna, är det här en fantastisk comeback. Albumet är blått och hoppfullt, det är enkelt och komplicerat, det river och klappar dig på kinden på en och samma gång.
Toni Holgersson har ett djup i rösten och en stor närvaro, och genom låtarna låter han bakgrunden vara ständigt närvarande utan att fastna i det förgångna.


Sara Haldert
www.meny.nu 21 maj 2010



Artikel i Västerviks Tidningen 20100519



KLICKA HÄR




Påminner ännu en gång...



Ni får ursäkta om jag blir tjatig, men jag vill bara ännu en gång påminna er om att gå in och kolla på www.toniochjag.blogg.se/konserter, där ni kan se kommande turnéplan. Jag har ju obeserverat att besöksantalet ökat markant på bloggen så därför kanske vissa har missat detta.

I listan som finns där kan man klicka på alla platser med understreck, då kommer man in på arrangörernas hemsida.



Länk till konsert-sidan finns även i listan till höger, under Länkar.



Tidigare inlägg
RSS 2.0