Egen text - Mötte varma bruna
Det var ett tag sedan jag själv bidrog med någon text till bloggen, så här kommer en liten text jag skrev för ett tag sen.
Mötte varma bruna
med mina sorgsna blå
tomheten i djupet
kanske för svår att förstå
träden växlar färg
livet väcks nu åter
ingen kan nog se
att mitt leende faktiskt gråter
Fåglar vänder lyckliga
siktar grönt norrut
för mig långa vägar,
eviga nätter utan slut
Hur tomt kan fyllnad kännas,
hur mättad kan tomhet va
Samma sol och samma himmel
Vi vill ju bara ha det bra
Ingen brådska,
vi är där vi är
På stigen som leder framåt
tusen viljor, saknad, begär
Egen text till min bror
Eftersom bloggen heter Toni och jag, o tanken från början var att jag skulle blanda lite mer egna texter med Tonis. Nu har det ju inte riktigt blivit så, men nu tänkte jag att det var dags för en liten egen text.
En hyllning till min bror.
Jag minns vårt barndoms pojkrum
som vi delade, jag och du
Med affischer och skivor på väggarna
så många dagar sen nu
Vi har blivit vuxna
du kanske mer än jag
Hur vi än väljer att leva
så finns liv ännu kvar
Du finns alltid vid min sida
Precis som du gjorde då
när jag som mest behövde dig
Minnen svåra att förstå
Vi gick stigen uppför berget
Samma spår som hon och jag
Du gick stark och tyst
när jag gick stum och svag
Vi satte oss på bänken
i gläntan i solens sken
Vi talade om livet och tiden
och om det som ska komma sen
Jag vet inte om jag någonsin
tackat dig för att
du fanns där bredvid mig
när dagen blev så svart
Men jag skriver dessa rader
hoppas du ska förstå
att jag älskar dig brorsan
lika mycket nu som då
Jag hoppas jag kan få finnas
där för dig som du fanns för mig
någon gång om du behöver mig
vill jag vara stark för dig
Du får tycka mina ord är fåniga
du får skratta om du vill
Men dom flödar ur ett naket hjärta
Som är lyckligt att du finns till
Hemlös med hopp
Hemlös med hopp
Trappan är hård o kall
i natt
Din kropp är mjuk
Blodet varmt
Ännu en tid
bara en
Våren i ådrorna
vittnar tyst
Att livet kommer
Livet kommer
Till en vän
Mäter ångest
i glas av vin
Fyller en karaff
-Ett glas till, bara
ett
Ensam i tystnad
med blick sårad
av livets svek
Vad hände?
Små vita piller
Tänjer gränser
Var finns
livet?
Imorgon vardag
Jobb igen
eller
tidsfördriv
Att överleva
bara en dag till
Idag och imorgon
och kanske
fler
Nickar mot glaset
Drömmer tyst
Ensam i saknad
Trappan är
tyst
Livet har fyllt
ett mått
Ansiktet ärrat
av
Analys av Outforskat
utan
famnar
inte alltid
inom
faller
svart ner
Min tolkning:
Min första tanke med inledningen var att "utan famnar - inte alltid" skulle kunna antyda en viss samhörighet med vissa i ens närhet under speciella stunder. Att man i normalfallet är ensam och utan den närhet som en famn symboliserar, men att man i vissa stunder trots allt kan skönja en gemenskap, kanske med vänner eller bara ytligt bekanta. Fortsättningen "inom faller - svart ner" tolkade jag från början som att trots att dessa famnar finns i ens närhet så söker man sig inåt för att finna sig själv. Att det endast är i möten med andra som man på riktigt kan upptäcka sig själv och vem man är. Att falla ner i det svarta tycker inte jag behöver betyda något negativt, som man kanske först tolkar det, utan tvärtom kan det svarta symboliserar lugn, frid, nattens ro, och kanske även i förlängningen de ljusglimtar som finns i mörkret, de stjärnor som lyser upp natthimmelen. Att då falla ner i det svarta skulle kunna betyda att man utforskar sitt inre lugn och ser med tillfredsställelse på den gemenskap det ger att vara nära andra, de stunder av närhet som antyds i första stycket.
Samtidigt, när jag funderat vidare på första stycket så kan jag se en viss frustration om man delar upp det som "utan - famnar inte alltid", vilket då skulle kunna antyda saknad och längtan efter någon/någon. Att man är just "utan" något som man eftersträvar, och att frustrationen kommer till uttryck i att man inte alltid har något att famna. Att längtan efter detta man saknar visar sig i bristande gemenskap med omgivningen.
Vidare, om man läser "utan famnar inte - alltid", så kan man ju tvärtom skönja en bakvänd antydan att man alltid har gemenskap, kanske en vilsen samhörighet, en ytlig bekantskap som inte tar djupare form. Att t ex vänskap inte utvecklas till något djupare utan hela tiden hålls på en social konversationsnivå. "Inom faller svart ner" skulle då kunna tolkas som att det är något, inte en själv, som faller inom en. Kanske ett uttryck för frustrationen över längtan, att saknaden faller och blir djupare inom en. Det svarta skulle ju då annars även kunna vara ens eget inre lugn som faller inom en, så att man när det faller finner sig själv och vem man är.
Läser man det som "Inom - faller svart ner" skulle ju kunna betyda att ens inre, det vi inte kan ta på, ens personlighet, minnen och tankar, fyller upp ens inre så att det känns som att man sjunker djupare ner i grubblerier. Att man faller i sitt eget inre, ens egna mörkare tankar.
Jag tycker att man kan tolka orden annorlunda beroende på läsarens egen sinnesstämning och erfarenheter.
Hmm... en ganska lång analys av åtta små ord... Kommentera gärna... :-)
Outforskat / Salta tårar...
Outforskat
utan
famnar
inte alltid
inom
faller
svart ner
Obs! Inte Tonis om nu nån trodde det... ;-)
Salta tårar bränner min nakna hud
Salta tårar bränner min nakna hud,
bränner i hjärtat djupa sår
Låter dom falla mot jorden så svart,
falla tungt likt minnen från igår
Salta tårar smeker nerför min kind,
för att likt regn skölja mitt inre rent
Önskar jag kunde minnas,
men inser trots allt, allt är försent
Faller i glömska, faller i gråt,
drömmer och sjunker i tider som var
Letar bland minnen,
efter bortglömda svar
Tårar så salta som havet i natt,
fräter min hud, blottar mitt kött
Söker utan mening fånga,
minnen som så stilla dött
Slocknade eldar i livets port,
saknar den glöd som livet mig gav
Vandrar vid sidan av jorden,
som till slut ska bli min svarta grav
Faller mot botten av mörkaste hav
kan inget annat än blunda och be
Salta tårar bränner min nakna hud,
sjunker i tiden, orkar inte se
Låter varma tårarna falla,
likt pärlor av glödande bly
Tunga, brännande smärta,
rispar min nakna hy
Hmmm.... inte det muntraste man skrivit kanske, men det är som det är. Allt kan ju inte va rosenrött o silverskimrande hela tiden...
Ilsket biter frosten gräset
Jaha, då var det dags för några rader igen då... Fyller väl på med en egen till då, nu när jag väl börjat blotta mig...
En inte alltför uppmuntrande och positiv dikt, men ändå. Det får bli nåt gladare nästa gång...
Ilsket biter frosten gräset
Tysta skrik ekar i månskogen
Trädets kalla, bleka fingrar speglar sig i nattmånens tystnad
Karga, isande skrik
Vinden tvingar sig in, rispar öppna sår över huden
Blödande sår
Nacken bryts som istapp faller
Vattnet ligger väntande stilla
Ishinnan brister av vindens beröring
Slits sönder, blottar blod stiget ur djupets tysta mörker
Isen skriker inatt
Vintern segrar alltid till slut, lämnar stillhet
Fruset nypon
En gravsten över höstens slut
Vindens vassa naglar sliter
Rispar sönder hud och fingrar
Tömmer skrik, från djupet ångest av ilskna fingrars rop
Kylan fryser fast
Vägrar släppa taget kring livet, smärtan bränner
Dödens väntrum
Isen föds under månens smärta
Hmmm... Ja, man kan ju inte anklaga den för att va munter o Lasse Berghagen-käck i alla fall....
Egen dikt från förra årtusendet
Hon har hittat gamla diktböcker som vi skrev när vi var unga och oförstörda (nu är vi gamla och (för-)störda... Hahaha). Det här är väl nästan preskiberat. Om jag minns rätt, vilket jag säkert inte gör, så var väl den "gamla, lyckliga" tiden kring 1993-96 eller nåt sånt. Hmm... 12-15 år, det är ju inte klokt vad tiden går...
Bland annat skrev jag tydligen en som doftar lite Toni, så då stoppar jag in den här, mellan Tonis texter. Det skulle ju ändå vara Toni OCH jag... :-)
"Jag har kvar smaken i min mun, den går aldrig ur
Lycka på tungspetsen, smaken av din kyss finns kvar
Varför?
Det vet jag inte, men trots att jag har försökt glömma hur du smakar
så finns din kyss alltid kvar
Men jag vill inte!
Vill förtränga smaken av dig och låta dig falla i glömska, eller kanske minnas dig så som du var
Som du var när jag älskade dig
Än dock smakar det sött i min mun"
Ja, vad säger ni, visst var det lite Toni-längtan redan på den tiden...