Toni och jag

Fyller på med ytterligare en fin text nu när jag ändå är igång... Ännu en från skivan Louise & kärleken;

En dröm mellan 4.00 & 5.00

Säg mig Louise vad tänker du på,

 vad tycker du dig se

Du sitter under trädet vi sa var vårt

Är det minnen som får dig att le

Jag minns också varje natt mellan 4.00 & 5.00

Då väcks jag av hjärtslag och av ditt skratt

När du är på väg hem

O pojkarna, dom följer dig för att få drömma vid dina bröst

När dörren slår, då ringer du mig

Allt naket blir kvar i din röst, i din röst

Du säger det är av tomhet, det är av tvång

Jag har hört allt förut

Och kanske är det därför jag skriver denna sång

För jag är bitter, jag är trött och sjuk

Och du, vi har inget mer att säga varann

Finns ingenting mera att ge, det du vill ha är utbytbart

Och varje natt kan jag se

Jag kan se pojkarna som följer dig för att få drömma vid dina bröst

När dörren slår, då ringer du mig

Allt naket är kvar i din röst, i din röst

Jag kan se pojkarna...

Jag kan se pojkarna...

Från skivan Lyckliga slut kommer texten till den sorgliga, men samtidigt hoppfulla Avsked.

Avsked

Avsked, att vila i

Att släppa sitt grepp

Avsked, att födas i

Tungt eller lätt

Avsked, en sista sång

För allt vi haft

Avsked, en ton av törst

Saknad och kraft

Avsked, nya mål

Vägen börjar nu

Avsked, så skiljs vi här

För att hela det som har gått itu

Avsked, en sista sång

För allt vi haft

Avsked, en ton av törst

Saknad och kraft

Avsked, jag och du

Älskade

Älskade

För att ni inte ska bli alltför besvikna över att ingenting händer på bloggen så fyller jag på med några egna korta dikter. Till en vän vars liv ser bättre ut nu... Obs, dessa texter har ingenting med Toni att göra...


Hemlös med hopp

Trappan är hård o kall

i natt

Din kropp är mjuk

Blodet varmt

Ännu en tid

bara en

Våren i ådrorna

vittnar tyst

Att livet kommer

Livet kommer

Till en vän

Mäter ångest

i glas av vin

Fyller en karaff

-Ett glas till, bara

ett

Ensam i tystnad

med blick sårad

av livets svek

Vad hände?

Små vita piller

Tänjer gränser

Var finns

livet?

Imorgon vardag

Jobb igen

eller

tidsfördriv

Att överleva

bara en dag till

Idag och imorgon

och kanske

fler

Nickar mot glaset

Drömmer tyst

Ensam i saknad

Trappan är

tyst

Livet har fyllt

ett mått

Ansiktet ärrat

av

dagar

Dags att bli lite mindre egocentrerad och överlämna ordet till Toni Holgersson igen. Jag blir ju både glad och lite besviken att det kommer fler kommentarer till mina egna texter än till Tonis, men , men... Alla kommentarer är välkomna, jag blir bara glad när det plingar till i min inkorg och det finns nya kommentarer att läsa. Jag plockar fram ännu en text från Tonis självbetitlade debutalbum. Här nämns även kort hans bakgrund, han tillhör den lilla skaran som brukade kallas "resande", zigenare eller romer i dagligt tal...

Singoallas sång

Det är en sång om en riddare,

en drottning och en gud

som hörs inifrån skogen

Här sitter jag i mitt mörka hus,

jag tänker på allt vi gjorde

Två flaskor vin

från en fransk liten by

ger mig både

längtan och glömska

Två flaskor vin

och den sång jag hör

gör ögon

        i en spegel

                 drömska

Viljen I veta, Viljen I förstå

är det vägen eller målet

som lockar mig så,

tänker jag när jag sitter här

i mitt mörka hus

Ensam i längtan, glömska och i rus

Två flaskor vin...

Det berättas en historia

om Sorgebarn

Han grät,

han ville vara som andra

Och i min kropp rusar romani blod

Det säger:

Dessa vägar måste du vandra

Två flaskor vin...

utan
famnar
inte alltid

inom
faller
svart ner

Min tolkning:

Min första tanke med inledningen var att "utan famnar - inte alltid" skulle kunna antyda en viss samhörighet med vissa i ens närhet under speciella stunder. Att man i normalfallet är ensam och utan den närhet som en famn symboliserar, men att man i vissa stunder trots allt kan skönja en gemenskap, kanske med vänner eller bara ytligt bekanta. Fortsättningen "inom faller - svart ner" tolkade jag från början som att trots att dessa famnar finns i ens närhet så söker man sig inåt för att finna sig själv. Att det endast är i möten med andra som man på riktigt kan upptäcka sig själv och vem man är. Att falla ner i det svarta tycker inte jag behöver betyda något negativt, som man kanske först tolkar det, utan tvärtom kan det svarta symboliserar lugn, frid, nattens ro, och kanske även i förlängningen de ljusglimtar som finns i mörkret, de stjärnor som lyser upp natthimmelen. Att då falla ner i det svarta skulle kunna betyda att man utforskar sitt inre lugn och ser med tillfredsställelse på den gemenskap det ger att vara nära andra, de stunder av närhet som antyds i första stycket.

Samtidigt, när jag funderat vidare på första stycket så kan jag se en viss frustration om man delar upp det som "utan - famnar inte alltid", vilket då skulle kunna antyda saknad och längtan efter någon/någon. Att man är just "utan" något som man eftersträvar, och att frustrationen kommer till uttryck i att man inte alltid har något att famna. Att längtan efter detta man saknar visar sig i bristande gemenskap med omgivningen.

Vidare, om man läser "utan famnar inte - alltid", så kan man ju tvärtom skönja en bakvänd antydan att man alltid har gemenskap, kanske en vilsen samhörighet, en ytlig bekantskap som inte tar djupare form. Att t ex vänskap inte utvecklas till något djupare utan hela tiden hålls på en social konversationsnivå. "Inom faller svart ner" skulle då kunna tolkas som att det är något, inte en själv, som faller inom en. Kanske ett uttryck för frustrationen över längtan, att saknaden faller och blir djupare inom en.  Det svarta skulle ju då annars även kunna vara ens eget inre lugn som faller inom en, så att man när det faller finner sig själv och vem man är.

Läser man det som "Inom - faller svart ner" skulle ju kunna betyda att ens inre, det vi inte kan ta på, ens personlighet, minnen och tankar, fyller upp ens inre så att det känns som att man sjunker djupare ner i grubblerier. Att man faller i sitt eget inre, ens egna mörkare tankar.

Jag tycker att man kan tolka orden annorlunda beroende på läsarens egen sinnesstämning och erfarenheter.

Hmm... en ganska lång analys av åtta små ord... Kommentera gärna... :-)

Tolka den här den som kan... :-)

Outforskat

utan
famnar
inte alltid

inom
faller
svart ner

Obs! Inte Tonis om nu nån trodde det... ;-)





Salta tårar bränner min nakna hud

Salta tårar bränner min nakna hud,

bränner i hjärtat djupa sår

Låter dom falla mot jorden så svart,

falla tungt likt minnen från igår

Salta tårar smeker nerför min kind,

för att likt regn skölja mitt inre rent

Önskar jag kunde minnas,

men inser trots allt, allt är försent

Faller i glömska, faller i gråt,

drömmer och sjunker i tider som var

Letar bland minnen,

efter bortglömda svar

Tårar så salta som havet i natt,

fräter min hud, blottar mitt kött

Söker utan mening fånga,

minnen som så stilla dött

Slocknade eldar i livets port,

saknar den glöd som livet mig gav

Vandrar vid sidan av jorden,

som till slut ska bli min svarta grav

Faller mot botten av mörkaste hav

kan inget annat än blunda och be

Salta tårar bränner min nakna hud,

sjunker i tiden, orkar inte se

Låter varma tårarna falla,

likt pärlor av glödande bly

Tunga, brännande smärta,

rispar min nakna hy


Hmmm.... inte det muntraste man skrivit kanske, men det är som det är. Allt kan ju inte va rosenrött o silverskimrande hela tiden...

Nu jäklar, vad jag var på hugget inatt... Här kommer ännu en text från Tonis debutalbum. För övrigt, naturligtvis enligt mig, den bästa svenska debutskivan genom tiderna. Inte så överraskande att jag tycker det kanske...

Lång väg

Vi har många mil att vandra

för att nå toppen av detta berg

för att som du säger leva som andra,

födda med trygghet i sin märg

Det är mycket som får mig att tvivla,

Ibland vill jag bara kasta mig ut

           och

förföras av vindar

           och

lämna dessa branta stup

Vi har en lång väg att gå

Bara dom som älskar,

bara dom som älskar kan förstå

Jag såg allt i en dröm

Jag såg oss två

Vi har manat på varandra,

bör hjälpas åt tills vi hittar hem

Och minnas varför vi älskade,

orkar du, min vän?

För jag behöver dina ord,

jag behöver allt ditt mod

Här i vilan inför gryningen,

Natten kyler ner mitt blod

Vi har en lång väg att gå...

Jag har aldrig varit så svag som nu,

kanske heller aldrig så stark

Har aldrig stått så naken,

det här är jag

Det här är allt

Vi har en lång väg att gå...

Sitter här i måndagsnatten. lite sentimentalt drömmande och känner att jag bara måste skriva ner ytterligare någon text. Så här kommer Älska igen från debutalbumet "Toni Holgersson" från 1989.

Älska igen

Varje ord du ger till mig,

varje smek av din hand,

varje bild du visar mig

tar mig närmre inåt land

Jag vill binda en krans

av sommar till dig,

fästa blommor i ditt hår

Du säger:

När löven faller, kysser

jag dig och går

Då måste du resa,

fylla dina ögon med ljus

Jag ber dig: Ta mig med,

inget binder mig här

vid detta mörka hus

Jag hör nattens lockande ton,

de älskandes skratt

och en zigenarfiol

Jag bär en längtan,

en brännande eld

Tog tåg efter tåg,

fann endast ekot

av mig själv

Jag vill älska igen,

stiga ur aska och sot

Jag vill älska igen,

resa mig från korsets fot

Kärlek, kärlek,

jag tillbeder dig

som gud, frälsning

befria mig

Blås i mitt öra

vad jag vill höra

Blöt...min kropp

Skjut...ditt skott

Jag följer dig till London,

till Paris eller Rom

Mot dunkla hotellrum

eller mot nätter

under stjärnorna vid mon

Lämnar du mig ska jag söka dig

i varje stad, i varje hamn

Jag står längst ut på kajen

viskande...ditt namn

Jag vill älska igen...

Som jag misstänkte så blev det några dagar utan aktivitet på bloggen... Dags att fylla på med ytterligare en text från skivan Louise och kärleken. En av alla underbart vackra kärlekssånger skrivna av Toni Holgersson.

Marias visa

Jag vill sjunga dig en visa och sitta här ända tills

natten stilla sänker sig och våra vägar skiljs

Natten stilla sänker sig och våra vägar skiljs

Ja, då viskar träden varandras sägner och i ett sken

av silver ska du sköljas, din hud blir farligt len

I silver ska du sköljas, din hud blir farligt len

Som natten blir till gryning,

som gryning väcks till dag

Och som dag svalnar mot kväll

Så vänder vi ännu ett blad

Som dag svalnar mot kväll,

vänder vi ännu ett blad

Så spring nu hem Maria, nån söker i natten din hand

Spring nu hem Maria och glöm dessa läppars brand

Spring nu hem, glöm denna sång om ditt namn

Som natten blir till gryning,

som gryning väcks till dag

Och som dag svalnar mot kväll

vänder vi ännu ett blad

Som dag svalnar mot kväll

så vänder vi, så vänder vi ännu ett blad

Att mötas i livet och älska, man skiljs och man gråter en del

Ja, det ges och det tas Maria, mest av en längtan att bli hel

Det ges och det tas Maria av en längtan, av en längtan att bli hel

Som natten blir till gryning,

som gryning väcks till dag

Och som dag svalnar mot kväll

Du, så vänder jag ännu ett blad

Ja, som natten blir till gryning,

som gryning väcks till dag

Och som dag svalnar mot kväll

Så vänder vi ännu ett blad

Ja, som natten blir till gryning,

som gryning väcks till dag

Och som dag svalnar mot kväll

så vänder vi ännu ett blad

Och som dag svalnar mot kväll

vänder vi , vi vänder ännu ett blad

Tack för ordet...

Fyller på med en text från skivan Lyckliga slut... Den underbara Nån att hålla om! Det är nog väldigt många ensamstående mödrar som känner igen sig i den här texten...

Nån att hålla om

Hon sitter ensam, Tv:n står på

Barnet somna till sist i det midnattsblå

O hon saknar nån

Bara nån att hålla om...

Man borde inte klaga, tänker hon,

man borde va stark

Så ser alla andra ut i våran park

Men jag saknar nån

Bara nån att hålla om...

Om dagarna drömmer hon om filmer med lyckligt slut,

om nätterna då kommer dom där hon aldrig hittar ut

Där hon är vaken en tisdag kväll

Bygger en pyramid av barnskrik o gnäll

och hon saknar nån

Bara nån att hålla om...

Pappan skriver brev, han ringer ibland

Hon tänker: Tack gode gud att han försvann

Men jag saknar nån,

till o med honom ibland...

Om dagarna drömmer hon om filmer med lyckligt slut,

om nätterna då kommer dom där hon aldrig hittar ut

Hon tänker: Jag bor i ett kvarter där det finns hundra av mig

Vart jag än ser, ser jag barn o en ensam tjej

Tror ni dom saknar nån?

Bara nån att hålla om...

Men när lördan blir natt är hon en annan än nu

Hennes väninnor säger innan dom ska gå ut

Hon skulle se henne då

Inne på krogen, drottning av det midnattsblå

Och hon dansar hela natten

och ångrar allt nästa dag

Hon tvättar två veckors tvätt och tänker:

Är detta verkligen jag?

Hon sitter ensam, Tv:n står på

Barnet somna till sist i det midnattsblå

och hon saknar nån

Bara nån att hålla om...

Bara nån att hålla om...

Bara nån att hålla om...

Från Tecken på liv kommer ytterligare en text...

Menad att bli

Du sitter vid grinden
Du trampar tiden
Du lägger den på axeln
Undrar vad som fanns i den

Du går långsamt längs traktorspåren
Du kunde räkna stegen
men du räknar åren
Som vägdamm som for förbi
som du ville dröja vid
Du får falla en stund inuti
för att bli den du var menad att bli...

Du tänker på dom du sårat
På dom som inte finns kvar
På dom du älskat
Så ofta det blev samma sak
Du kan se det nu

Låt det lägga sig till ro
Låt allting som har hänt
hitta sin plats att bo
Du får falla en stund inuti
för att bli den du var menad att bli...

Det finns ingen stege som går
till himlen på Jakobs vis
Du tycker dig minnas nåt
Men du har glömt vägen dit
Men du kan se det när du älskar
Du kan se det bland rosor och sten
Du kan se det i hennes ögon
Du kan se det i människors sken

Du går långsamt längs traktorspåren
Du kunde räkna stegen
men du räknar åren
Som vägdamm som for förbi
som du ville dröja vid
Du får falla en stund inuti
för att bli den du var menad att bli...

Jäklar vad jag är på hugget idag med nya inlägg... ;-) Dags att lämna över ordet till Toni igen då, för att balansera upp det förra inlägget. Här kommer den vackra texten till Om du vore här från skivan Louise och kärleken:

Om du vore här

Jag önskar att vi hade mötts

för många år sen

Då inget var besudlat,

din blick var så blå

Och en blodröd sol

över den vita sanden

Ja så känns din kyss i handen

när du ska gå

Jag ställer inga frågor

Jag kräver inga svar

Jag bara önskar att du hade stannat kvar

och att imorgon och du vore här just nu

Att imorgon vore idag

Ja en blodröd sol

över den vita heta sanden for

Blåstes ur handen i min blick

av ett dörrslag när du gick

Nu sitter jag här i tystnaden

blind och stum och kär igen

Skriver så vackra brev till sommaren

Önskar att du vore här min vän

Jag ställer inga frågor

Jag kräver inga svar

Jag bara önskar att du hade stannat kvar

och att imorgon och du vore här just nu

Att imorgon vore idag

Jag ställer inga frågor

Jag kräver inga svar

Jag bara önskar att du hade stannat kvar

och att imorgon och du vore här just nu

Att imorgon vore idag

Kul att se att statistiken ökar på sidan... Lämna gärna en kommentar när ni ändå är inne. Då blir jag extra glad! :-)

Jaha, då var det dags för några rader igen då... Fyller väl på med en egen till då, nu när jag väl börjat blotta mig...
En inte alltför uppmuntrande och positiv dikt, men ändå. Det får bli nåt gladare nästa gång...


Ilsket biter frosten gräset

Tysta skrik ekar i månskogen

Trädets kalla, bleka fingrar speglar sig i nattmånens tystnad

Karga, isande skrik

Vinden tvingar sig in, rispar öppna sår över huden

Blödande sår

Nacken bryts som istapp faller

Vattnet ligger väntande stilla

Ishinnan brister av vindens beröring

Slits sönder, blottar blod stiget ur djupets tysta mörker

Isen skriker inatt

Vintern segrar alltid till slut, lämnar stillhet

Fruset nypon

En gravsten över höstens slut

Vindens vassa naglar sliter

Rispar sönder hud och fingrar

Tömmer skrik, från djupet ångest av ilskna fingrars rop

Kylan fryser fast

Vägrar släppa taget kring livet, smärtan bränner

Dödens väntrum

Isen föds under månens smärta


Hmmm... Ja, man kan ju inte anklaga den för att va munter o Lasse Berghagen-käck i alla fall....

Varsågod, Helena! :-) Ja, ni andra oxå förstås...

Smak av salt

Natten ville inget illa

men knyt din hand så hårt du kan

Om man rest så långt och så länge

har man lika långt tillbaka till land, till land

Tillbaka till land

Knyt din hand för all din längtan

Knyt din hand för alla år

I denna eviga väntan, knyt din hand

Res dig och gå, res dig och gå

Och du kan skylla på andra

och på livet i sig själv

Blunda o förbanna

tills ingen kan stanna

Jag lovar dig så vänd, så vänd

Jag minns din blick den där natten

och några gram på ditt bord

Och att du grät och att det ekade i trappen

Jag gick o du skrek att jag inget förstod

Att jag inget förstod

Det kommer alltid en dag då du ska betala igen

Alla stulna timmar till din lögnerska, älskarinna och vän

Och vart ska du fly och om du kommer fram

Vem har du då att dela med nånting

Av det du fann

Det du fann

Natten ville inget illa

Men knyt din hand så hårt du kan

Om man rest så långt och så länge

Då har man lika långt tillbaka till land, till land

Tillbaka till land

Jag tänker på dig ibland

Tror mig veta allt

Vet kanske inget annat än

Din smak av salt

Smak av salt

Smak av salt

Sitter här på söndagsnatten o snackar gammal nostalgi med min gamla vapen-dragare Punk-Mia. Hehe, vi gjorde visst mkt tokigheter som jag lyckats förtränga. (men det är kul att du har ditt minne intakt, min vän...) 
Hon har hittat gamla diktböcker som vi skrev när vi var unga och oförstörda (nu är vi gamla och (för-)störda... Hahaha). Det här är väl nästan preskiberat. Om jag minns rätt, vilket jag säkert inte gör, så var väl den "gamla, lyckliga" tiden kring 1993-96 eller nåt sånt. Hmm... 12-15 år, det är ju inte klokt vad tiden går...

Bland annat skrev jag tydligen en som doftar lite Toni, så då stoppar jag in den här, mellan Tonis texter. Det skulle ju ändå vara Toni OCH jag... :-)

"Jag har kvar smaken i min mun, den går aldrig ur

Lycka på tungspetsen, smaken av din kyss finns kvar

Varför?

Det vet jag inte, men trots att jag har försökt glömma hur du smakar

så finns din kyss alltid kvar

Men jag vill inte!

Vill förtränga smaken av dig och låta dig falla i glömska, eller kanske minnas dig så som du var

Som du var när jag älskade dig

Än dock smakar det sött i min mun"

Ja, vad säger ni, visst var det lite Toni-längtan redan på den tiden...

Bättre aktivitet från min sida på bloggen dom senaste dagarna så nu kommer det nog snart en down-period igen. Bäst att jag passar på och skriva in ytterligare någon text medans lust och tid finns.

Från skivan Psalmer:

Herre Gud för dig jag klagar

Herre Gud för dig jag klagar
vad mig plågar natt och dag
vad min kropp och själ försvagar
det är fruktan för din lag
Mot vars bud jag ständigt gått
tills jag fyllt mitt syndamått
domen skrämmer mig allt värre
se till min förtvivlan, Herre!

Mina plikter har jag försummat
laster har jag lärt med flit
När jag något ont förnummit
har jag gärna skyndat dit
Till Guds hus har jag sällan gått
Herrens ord har jag försmått
tills mitt hjärta blev förstockat
Dåligt sällskap har mig lockat

Och jag ryser in i märgen
när min uselhet jag ser
Jag vill ropa upp till bergen
Överskyl mig, rasa ner
Låt mig dö nu, ty jag vet
ingen nåd och säkerhet
Gud min Fader, övergav mig
Ack, vad ska det nu bli av mig

Men då samvetet mig väcker
och jag ångrar mina fel
Gud i nåd sin hand mig räcker
ty i honom har jag del
Liksom en förlorad son
flyr jag till hans nådetron
Viss om att han mig förlåter
När i tro jag vänder åter

Döden skrämmer mig ej mera
ty dess udd bröt Kristus av
Gud lät sonen triumfera
Över synd och död och grav
Domen fruktar jag väl stort
eftersom jag illa gjort
Men den trösten jag ej glömmer
Att min broder Jesus dömer


Text: Lars Johansson (Lasse Lucidor), B.G. Hallqvist
Trad Arr: T. Holgersson 

Ännu en underbar kärlekssång... Längtan, längtan, längtan... Märkligt det här med längtan egentligen, ibland efter det som varit, som man haft och mist, ibland efter det man har och ibland efter det man hoppas ska komma. Jo, även efter det man har, tycker jag iaf att man längtar ibland. Vill att det ska utvecklas på ett eller annat sätt, eller bara helt enkelt att man ska känna mer. Hmm... lite luddigt där känner jag, lika bra att Toni får ta över...  :-)

Karaff med vatten

Genom en karaff med vatten slog ljuset in

Jag låg helt stilla, såg hur det föll mot din kind

Och du log som om någon rörde vid dig

Jag sa...ingenting, ingenting blev kvar i mig

när jag såg dig ligga där med

      sol

          och

                vatten på din kind

Minns du, när vi gick längs de älskandes allé

Vi gick tillsammans, det kunde alla se

Och vi blev kvar där hela sommaren lång

En morgon satt du resklar, du sa:

Löven faller, hösten är här och allting har sin gång

Senare...bland löv under bok och lind,

när vi älskade såg jag

      sol

          och

                vatten på din kind

Genom en karaff med vatten faller ljuset in

Nu är det mitt i natten och det faller på ingenting

Nätter går i väntan och i vakan

Kvar av dig är endast ditt skratt, din doft,

en droppe blod på mitt lakan

Jag sitter hela dagar vid min längtans grind,

väntar på henne med

      sol

          och

                vatten på sin kind

Dags att passa på o fylla på med ytterligare en text när jag nu har en liten kort stund över. Här kommer ännu en sång från Louise och kärleken...

Ett sista brev till Louise

Jag skriver om dig som om en hägring

Som om nåt jag aldrig kan nå

Och jag sjunger drömmen om kärlek

Som om en frälsning aldrig kan få

Och du lyssnar med kinder våta

Från två bittra hål

Dina ögon dom tog jag till stjärnor

Nu söker jag vart jag går

Jag drömmer om dig, men vaknar ej

när du skrattar och ler

Så jag springer bort, och du säger helt kort

att du aldrig älskat mig mer

Och jag diktar om andra som ler som du

Och jag smakar andra som smakar din hud

Och frågar nån då vet jag ej

varför jag älskar och förnekar dig

Jag kan drömma om att sova

puls mot puls, att vakna i din blick

Och jag önskar jag vore en annan då

Att du ska ha glömt den dag jag gick

Jag drömmer om dig, men vaknar ej

när du skrattar och ler

Så jag springer bort, och du säger helt kort

att du aldrig älskat mig mer

Ber än en gång om ursäkt för att jag är så slarvig med att skriva i bloggen, men ni vet hur det är. Dagarna springer fortare än man önskar, det är mest måndagar o fredagar tycker jag...

Nåväl, tänkte fylla på lite i textförrådet med en oerhört stark och smärtsam låt som släpptes på skivan Louise och kärleken. Låten handlar om en man som genom ett fönster iakttar sin forna kärlek umgås med en annan man. Toni lyckas så starkt och smärtsamt få fram precis den känslan man kan tänka sig infinner sig. Usch, så fruktansvärt stark och dramatisk sång så man nästan blir lite tårig. Nåväl, så här går texten:

Droppar av stearin

När jag gick förbi ditt hus då var det natt
och dimma över stan
Jag stod där länge och jag hörde ert skratt
som från två lekande barn
Ett ljus brann i ett fönster
föll droppar utav stearin
Era kroppar dom gjorde mönster
mot en ljusblå gardin

Jag ville skrika, skjuta o slå
Men min strupe röjde ingenting
När morgonen kom så bär de spåren bort
Ett par fimpar, gyllene ring

Nu är det månader, snart ett år
Sen vi skildes du och jag
Ute här på gatan där doftar det vår
Kanske är jag något mindre svag
Ute på gatan doftar det vår
och kvinnorna fäster blommor i sitt hår,
i sitt hår


Den extrema frustrationen när han sjunger "Era kroppar dom gjorde mönster
mot en ljusblå gardin" är nog något av det starkaste jag hört... Jäklar, vilken emotionell pärs... Starkt, jobbigt, men fantastiskt bra! :-)