Toni och jag

Det är väl inte utan att Toni Holgersson förväntas göra riktigt bra ifrån sig så fort han finns på scen. Och det har blivit en del spelningar senaste året.

På fredagskvällen spelade Toni Holgerson på Kackelstugan och det blev en utsökt spelning. Ett par timmar av allra högsta klass.

Inga Sånger Tar Dom Döda Tillbaka ljuder som inledning. Och det är väldigt bra redan från start. Toni sjunger som bara han kan. Känslorna laddar genom sångerna under hela spelningen.

Alla de vackra texterna om längtan, längtar efter något eller längtan bort någon annanstans träffar rakt in i medvetandet. Och Toni är lite smårolig i kommentarerna mellan låtarna.

"Vi lämnar det mörka första setet för något ännu mörkare" säger Toni och slår an känsloläget. Det skulle kunnat bli rena depressionen men så är definitivt inte fallet.

Stark nerv

Som han sjunger. Sådan stark nerv och känslighet i Tonis röst och gitarrspelet från Andreas Söderström är så snyggt, försiktigt och delikat.

Allt det där som brukar användas som positiva värdeord. Nerv, värme, intimitet, känsligt. Allt är ord som förefaller vara skapade just för att beskriva Toni Holgerssons sätt att sjunga.

De mörka texterna som han förvandlar till vacker poesi med en röst som tränger in i märg och själ.

Lyriskt gitarrspel

Och Andreas Söderström med sitt finstämda lyriska gitarrspel. Så sparsmakat, melodiskt och elegant. Hans gitarrspel förgyller varenda låt och det är en stor njutning att lyssna även på gitarren i varje moment. Hans bara finns där, tar ingen plats, spelar inte för att märkas men hans läckra gitarrspel fångar uppmärksamheten mest hela tiden.

Det är vackert och känsligt på ett sätt som man sällan får höra.

Har ni inte sett Toni Holgersson på en scen bör ta chansen så fort möjligheten ges.

Tommy Granlund

Publicerad i Östran 20100802