Ibland kallar jag det kärlek
Från senaste skivan hämtar jag här texten till den låt vars namn även fått gett namn till plattan:
Ibland kallar jag det kärlek
Ser en man gå längs stranden
Fast det är längesen nu
Ser han skaka, slå med handen
Be till nån slags gud
Jag sitter i en källare
När månens sken slår in
En kvinna har fastnat i en rörelse
Inget når nånsin
Ända in
Är det nån som vill köpa nåt
vi säljer vad vi har
Koppar... trådar
Dom blickar som finns kvar
Hon och jag, vi äger ögonblick
Som av rubiner
Eller är det bara spillrorna
Som stöttar våra ruiner
Är det nån som räknar tiden här
Eller räknas vad man gör
Jag ser ut genom fönstret
Skor och stövlar, gatan utanför
Jag har burits långt och länge
Men jag kom just ingenstans
När jag bröt mig in här
Så visste jag
Åtminstone
Vart jag skulle någonstans
Ljuset slocknar, ingen rör sig
Vi sitter så en stund
Ser en sån djup sorg i dina ögon
Fast din blick är så grund
En gång var du en annan
En gång var du nåt mer
I en virvel av mörka trappor
Gick vi ner
Ibland kallar jag det kärlek
Ibland bara nåt
Du är mej alla dagar nära
För dom brott som vi begått
Jag sitter i en källare
När månens sken slår in
Jag tycks ha fastnat i en rörelse
Inget når nånsin
Ända in
