Toni och jag

Det var ett tag sedan jag själv bidrog med någon text till bloggen, så här kommer en liten text jag skrev för ett tag sen.

Mötte varma bruna

med mina sorgsna blå

tomheten i djupet

kanske för svår att förstå

träden växlar färg

livet väcks nu åter

ingen kan nog se

att mitt leende faktiskt gråter

Fåglar vänder lyckliga

siktar grönt norrut

för mig långa vägar,

eviga nätter utan slut

Hur tomt kan fyllnad kännas,

hur mättad kan tomhet va

Samma sol och samma himmel

Vi vill ju bara ha det bra

Ingen brådska,

vi är där vi är

På stigen som leder framåt

tusen viljor, saknad, begär

Foto: CAROLINA BYRMO

Toni Holgersson om sin kamp mot missbruket

Fyller på med ännu en text nu när jag ändå är igång och är inspirerad. Den här gången faller lotten på låten
Grön linje som är med som femte spår på skivan Tecken på liv från 2005.

Grön linje

Det går en grön linje ner till söderort
Där fåglar gett namn till dom platser vi bott
Det går en grön linje ner till söderort
Säg det igen
Gjort är gjort

Det går en grön linje ner till söderort
Där fåglar gett namn till platser vi bott
Det var ett Havsörnsstorg och en Ejderväg
Men det var aldrig några vingar som bar våra steg

När jag står här idag är du min äldsta vän
Från skafötters till behandlingshem
På ett Kungsholmstak minns jag hur allt gick till
Bara en bur mellan mig och allt vad jag vill

Jag vill ta en grön linje ner till söderort
Där fåglar gett namn till dom platser vi bott
Det går en grön linje ner till söderort
Säg det igen
Gjort är gjort

Jag var fyra år yngre, ville alltid vara först
Vaknade varje morgon med fyra års törst,
Törst efter droppar, efter droppars fall
Sen stål i armen där jag sköt kristall
Gode gud, som en katedral
I varje tal sjöng mitt lyckotal

Det sjöng:
Grön linje ner till söderort
Det går en grön linje ner till söderort
Säg det igen

Där ser du mig i baren, där hänger jag på scen
Där tänder jag en cigarett på mitt eget sken
Men nånting falna, jag hann aldrig ikapp
Fastna med armen djupt ner i trollkarlens hatt
Käften i backen full av grus och jord
Du och jag, Vi är av samma blod
Man kan räkna sina dagar tro att man går fri
Men ett fängelse är det fängelse man bär inuti

Det går en grön linje ner till söderort
Säg det igen

Från senaste skivan hämtar jag här texten till den låt vars namn även fått gett namn till plattan:

Ibland kallar jag det kärlek

Ser en man gå längs stranden
Fast det är längesen nu
Ser han skaka, slå med handen
Be till nån slags gud
Jag sitter i en källare
När månens sken slår in
En kvinna har fastnat i en rörelse
Inget når nånsin
Ända in

Är det nån som vill köpa nåt
vi säljer vad vi har
Koppar... trådar
Dom blickar som finns kvar
Hon och jag, vi äger ögonblick
Som av rubiner
Eller är det bara spillrorna
Som stöttar våra ruiner

Är det nån som räknar tiden här
Eller räknas vad man gör
Jag ser ut genom fönstret
Skor och stövlar, gatan utanför

Jag har burits långt och länge
Men jag kom just ingenstans
När jag bröt mig in här
Så visste jag
Åtminstone
Vart jag skulle någonstans

Ljuset slocknar, ingen rör sig
Vi sitter så en stund
Ser en sån djup sorg i dina ögon
Fast din blick är så grund
En gång var du en annan
En gång var du nåt mer
I en virvel av mörka trappor
Gick vi ner

Ibland kallar jag det kärlek
Ibland bara nåt
Du är mej alla dagar nära
För dom brott som vi begått
Jag sitter i en källare
När månens sken slår in
Jag tycks ha fastnat i en rörelse
Inget når nånsin
Ända in

Nästa text hämtas från skivan Zigenaren i månen från 1991, nämligen Fem skrik.


Fem skrik

Han river fem skrik över din rygg
Han river fem skrik sen är han trygg

Lejon och bärnsten i hans blick
Dina höfter dom kan veckans trick,
veckans trick

Tungan leker och far
över mun och kind
Han får kramp, under din hud
blåser en vind
Hans ansikte rinner sakta ut
handen faller och landar, landar mjukt
landar mjukt

Du ligger o ser hur hans andedräkt
gör kristaller och dimma när ljuset är släckt
En fläck i sängen av ditt blod
och ett hål i mörkret där han låg
Fem skrik över din rygg,
över din rygg

Han river fem skrik över din rygg
Han river fem skrik sen är han trygg

Du ligger och ser hur hans andedräkt
gör kristaller och dimma när ljuset är släckt
En fläck i sängen av ditt blod
och ett hål i mörkret där han låg
Tidningen kommer nu och brevlådan slår
Du somnar med handen mellan dina lår
och fem skrik över din rygg

Upptäckte att det var extremt länge sen (mer än 2 år) som jag skrev ner nån text från skivan Psalmer, som Toni släppte tillsammans med Irma Schultz Keller och Lasse Englund 2007.
Alltså, hög tid åter igen.

Därför kommer nu här texten till Gud i dina händer.


Gud i dina händer

Gud, i dina händer vilar jag i tro
Vilar i din värme och din ro
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
Famnar du i nåd och gör den hel
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
I din kärlek kan min kärlek gro

Gud i dina händer, får jag gråta ut
Gråten delar du tills den tar slut
Gud, du känner ondskan i din egen kropp
Att du delar smärtan ger mig hopp

Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro
Gud, i dina händer lägger jag mig ner
När jag går till vila är du med

Dina händer bär mig genom rum och tid
Jag förblir i ljuset i din frid
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din osorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro

Text: A-M Kaskinen, P. Harling
Musik: P. Simojoki

När vi en solig dag träffar Toni Holgersson på båten M/S Gerda i Stockholm bär han en keps han köpt för 800 kr på Hattbaren. Tiden har går snabbt. För bara några år sedan var han hemlös och uträknad. Nu är han aktuell med sin kanske vackraste skiva hittills, Ibland kallar jag det kärlek, och har återigen råd att köpa kepsar från Hattbaren.

Tonis son Dante verkar ha varit en viktig katalysator. Dels har han producerat nya skivan – men det var även han som introducerade Toni för gitarristen Andreas Söderström.

Vad tycker du om all uppmärksamhet kring din comeback?

Det är bra med uppmärksamhet när man lagt ned så mycket arbete på något men tråkigt att det blir så mycket fokus på missbruket. När jag släppte min första skiva 1989 citerade jag en av Majakovskijs dikter och de kommande fem åren beskrevs jag hela tiden som som en romantiker. Nu handlar det bara om missbruket. Det gör mig väl till en romantisk före detta knarkare.

Hur var det att arbeta tillsammans med din son på nya skivan?

Det var häftigt. Vi började med att skriva och spela in en massa demos tillsammans. Eftersom vi hade en gemensam målbild arbetade vi hela tiden i samma riktning. Om vi hade olika idéer var det bara att, som i en bilkö, turas om vems idé vi testade först.

Tycker du det är viktigt att dina skivor utgör en helhet och inte bara är en samling låtar?

Det är roligt när en skiva känns som en helhet men det är inget jag medvetet strävar efter. Jag sitter inte och skriver låtar, som på ett jobb, mellan nio och fem utan när det känns angeläget. Vad som känns angeläget inom en viss tidsram är ofta samma saker.

Finns det några återkommande teman på din nya skiva?

Längtan efter det jag ibland kallar kärlek.

Vilken låt är du stoltast över att ha skrivit?

Ingen speciell. Det är ett gäng låtar som ligger mig varmt om hjärtat – en del som jag fortfarande spelar efter tjugo års tid. De nyare låtarna rör sig i samma trakter som ens tankar men när man sjunger de äldre flyttas man tillbaka i tiden.

Du åker på en turné i sommar som fortsätter ända in i hösten. Hur förbereder du dig inför en såpass lång turné?

Jag tycker att vi redan nu håller en nivå som är fullt duglig för en turnépremiär. Sedan gäller det att hålla den nivån under resans gång. Under vissa perioder har vi uppehåll, då får vi ses och spela igenom låtarna. När schemat är tätare kommer vi spela upp oss till outforskade höjder.

Nästa text kommer från succéalbumet Blå andetag från 1993.

Vem känner inte igen sig, och har någon gång befunnit sig i just det här läget?

Allting är över

Så du vill gå nu
Gå vart du vill
Vad ska jag säga
Vad är det du vill
Du har sett i mina ögon
Hört detta hjärtas språk
Fått all min längtan
Är det  därför jag ska säga förlåt

Allting är över
Allting är förbi
Nu går du vart du vill
Nu är du fri

Så här tar vägen slut
Här finns inga ord
Med händerna längs sidan
Lämnar jag vårt bord

Allting är över...

En människas drömmar
Säg vad spelar dom för roll
Om en viskning i ett öra
Slår ner dom till noll

Allting är över...

Vem vill se mig falla
Vill din nya vän få rätt
Och ska han trösta dig i natten sen
Har han sagt på vilket sätt

Allt i dina ögon
Jag tycker mig ha sett
Om jag vänder det ut och in
Då hittar jag kanske rätt

Allting är över...

Förhoppningsvis behöver inte Toni Holgersson någon närmare presentation, hans album från 90-talet borde vara tillräckligt för att folk ska veta vem han är. Nu är han tillbaka efter många års tystnad på grund av drogmissbruk och hemlöshet. Både SVTs och TV4s nyhetsprogram har gjort små reportage om hans comeback, men man valde att lägga det stora fokuset på att Toni har tagit sig ur missbruket och hemlösheten. Däremot valde man inte att göra ett kulturreportage och ta upp hans nya musik (den hördes lite i bakgrunden, i något av reportagen vill jag minnas), vilket är synd eftersom det är både Holgersson och hans musik värd.

Holgersson har lyckats att locka till sig ett par mycket intressanta gästartister som gör att skivan lyfts ytterligare ett snäpp. Anna Maria Espinosa gästar på ett par spår och hjälper till att göra låten ”Och så går dessa dagar” till att bli skivans absolut vassaste spår. Markus Krunegård gästsjunger på ett spår medans Martin ”Jag är med på nästan alla svenska skivor” Hederos lirar fiol och klaviatur hela skivan igenom.

Med tanke på vad Holgersson har tagit sig igenom skulle man kanske kunna vänta sig totalt nattsvarta texter, så är inte fallet. Visserligen är texterna mörka och personliga men de har samtidigt ett ljus och förmedlar ett hopp om något bättre. Musiken är långt ifrån enformig utan ger lyriken liv samtidigt som det utmanar hörseln med små fina finesser och utspel som gör lyssningen till något spännande varje gång.

”Ibland kallar jag det kärlek” är en fullt värdig comeback som är bra mycket bättre än vad jag någonsin kunde ha hoppats på, den når inte riktigt upp i samma klass som ”Zigenaren i Månen” (från 1991) som är en personlig favorit men den är bra mycket bättre än 1993 års ”Blåa Andetag”. Hela skivan är intressant och bra. Mina favoritlåtar i skrivande stund är ”Ibland kallar jag det kärlek”, ”Och så går dessa dagar” och ”Parken”.

Lars Svantesson

Brev till resandeflicka

Jag går vid din sida
Det är i början av april
Det är en tid av väntan
Inte ens himlen vet
vad den vill

Du har din blå kappa
Den du fått av din bror
Det är tomt längs stränderna
Några fåglar, några ord

... Förlåt mej

En gång blomma trädet
Då såg jag dej le
Såg barndomens hästar
Såg dej följa med

Sån är kärleken
Andas när den vill
Jag vet inte varför
Men i mig är det alldeles still

... Förlåt mej

Jag ville ljus i dina steg
Jag ville skuggan av ett brott
Jag ville ta mej hem
Jag ville ta dej bort

Nu går jag vid din sida
Det är i början av april
Det är en tid av väntan
Inte en himlen vet
vad den vill

... Förlåt mig


(Lite kuriosa: Ja devlesa, som Toni sjunger i refrängen, betyder Gå med Gud på romani)